|
|
|
|
|
media 2004 |
|
|
|
|
|
media 2004 |
| . |
|
Ålands orgelfestival jubilerar |
Nya Åland |
08.12.2004 |
|
|
Rekordmånga länder med i orgelfestivalen |
Ålandstidningen |
01.12.2004 |
|
|
Större publik på orgelfestivalen |
Ålandstidningen |
20.09.2004 |
|
|
30-årsjubileum för orgelfestivalen |
Nya Åland |
20.09.2004 |
|
|
Orgelfestivalen lockade större publik i år |
Ålandstidningen |
06.07.2004 |
|
|
Orgelavslutning nästan utan orgel |
Nya Åland |
05.07.2004 |
|
|
Stämningsfylld konsert ger mersmak |
Ålandstidningen |
02.07.2004 |
|
|
Moget och övertygande av Voces |
Nya Åland |
02.07.2004 |
|
|
Orgel i färg |
Hufvudstadsbladet |
01.07.2004 |
|
|
Modernt, intressant och fördomsfritt |
Nya Åland |
01.07.2004 |
|
|
Åländskt storhetsvansinne fyller 30 år |
Hufvudstadsbladet |
30.06.2004 |
|
|
Storslagen orgel slutar med tjut |
Ålandstidningen |
30.06.2004 |
|
|
Känsliga kammarstråkar |
Nya Åland |
29.06.2004 |
|
|
Lovande start för orgelfestivalen |
Ålandstidningen |
28.06.2004 |
|
|
Orgelfesten har börjat |
Nya Åland |
28.06.2004 |
|
|
Orgelfestival med stor spännvidd |
Ålandstidningen |
24.06.2004 |
|
|
Lokala förmågor lyfts fram |
Nya Åland |
23.06.2004 |
|
|
Orgelfestivalen fyller 30 år och satsar åländskt |
Ålandstidningen |
21.04.2004 |
|
|
Wellskonsert hotar körsång |
Nya Åland |
18.03.2004 |
|
|
Orgelfestival fyller 30 |
Nya Åland |
22.12.2003 |
|
|
ÅLANDS ORGELFESTIVAL JUBILERAR Fjorton konsertevenemang med artister från tio länder. Det bjuder Ålands orgelfestival på nästa sommar. Då firar festivalen också sitt trettioårjubileum och skriver in årtalen 1975-2005. Redan nu kan man presentera programmet för festivalen, som trots trettioårsjubileet är den 31 i ordningen. Sedan starten 1975 har man genomfört festivalen varje sommar. Tio länder Enligt Henryk Gwardak, som är styrelseordförande, har festivalen blivit ett begrepp, inte bara på Åland utan också utomlands. Många artister kommer numera gärna till festivalen på Åland. För sommarens konserter är artister från tio olika länder inbokade. Utöver från Finland och Åland kommer medverkande från Sverige, Tyskland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien, Polen, Storbritannien och Island. - En så internationell profil har festivalen aldrig tidigare haft, konstaterar Gwardak. Franskt tema Han berättar att temat för festivalen denna gång är fransk orgelmusik från 1800- och 1900-talet. Mycket orgelimprovisationer ingår också, vilket publiken brukar uppskatta. En del konsertbesökare har också efterlyst en presentation av de stycken som spelas under konserterna och det kommer man nu att tillmötesgå. Erland Mattsson har engagerats för denna uppgift. Jubelkonsert Festivalen pågår mellan den 26 juni och 3 juli och öppningskonserten i Jomala kyrka den 26 juni är festivalens officiella jubileumskonsert. I den konserten medverkar den internationellt kända tyska damkören Frauenchor Spandau samt den tysk-polska orkestern Musica da Camera från Berlin, båda under ledning av Carl Borsuk som också grundat orkestern. I jubileumskonserten medverkar även André Mielewczyk från Polen på orgel. Orgelfestivalen bjuder också denna gång på en god geografisk spridning av konserterna. Totalt åtta olika kyrkor runt om på Åland utgör konsertlokaler. Utöver öppningskonserten i Jomala ges konserter i kyrkorna i Mariehamn, Jomala, Finström, Saltvik, Sund, Föglö, Kumlinge och Sottunga. Med den kommande festivalens 14 konserter inräknade har Ålands orgelfestival sedan starten stått värd för sammanlagt 318 konserter och andra arrangemang i tolv åländska kommuner. Under adressen www.alfest.org kan man på internet få mera information om festivalen. JAN KRONHOLM |
|
REKORDMÅNGA LÄNDER MED I ORGELFESTIVALEN Den 26 juni nästa år hålls öppningskonsert för Ålands orgelfestival och det är samtidigt festivalens 30-årsjubileumskonsert. - Vi har aldrig tidigare haft deltagare från så många länder, säger Henryk Gwardak som är ordförande för Ålands orgelfestival. Totalt fjorton musiker från tio länder i festivalen. De kommer från Sverige, Finland, Island, Tyskland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Italien och Polen och naturligtvis från Åland också. Tema för nästa års festival är fransk orgelmusik från 1800- och 1900-talet. - Det blir också mycket improvisation på orgel, det vet vi att publiken uppskattar, säger Gwardak. Presentatör En nyhet för i år är att det vid konserterna finns en presentatör som berättar om de olika stycken som spelas. Presentatör blir Erland Mattsson. - Det har länge varit ett önskemål från publiken, säger Gwardak. Festivalen bjuder också på en konsert för barn med Henryk Gwardak vid orgeln och Katrin Gwardak som ledare. Två skärgårdskonserter bjuder man också på under festivalen. Sopranen Therese Karlsson och Kaj-Gustav Sandholm framträder i Kumlinge kyrka den 30 juni och i Sottunga kyrka den 2 juli. Sällsynta Organister från Storbritannien är sällsynta gäster i Norden. Men den första juli ger David Saint från Birmingham matinékonsert i Jomala kyrka. Också islänningar är sällsynta gäster men i år spelar Hördur Áskelsson från Reykjavik i Saltviks kyrka den 29 juni. I festivalen deltar också tyska Frauenchor Spandau, som består av 36 damer. De sjunger vid festivalens öppningskonsert tillsammans med Musica da Camera. Från Italien kommer organisten Silvano Rodi och från Polen den mycket kände Roman Perucki och det gör också André Mielewczyk. Gäster vid festivalen är också Hampus Lindwall från Sverige, Jean-Christophe Geiser från Schweiz, Jean-Pierre Leguay från Frankrike samt polska European Organ Duo. På festivalens hemsida kan man läsa utförliga presentationer av deltagare och program. BENITA MATTSSON-EKLUND |
|
STÖRRE PUBLIK PÅ ORGELFESTIVALEN Publikantalet under Ålands orgelfestival ökade från 770 år 2003 till 943 detta år. Det gäller betalande publik - med en gratiskonsert för barn och en lika ledes gratis matinékonsert blev det totala publikantalet 1100 i år. Det här meddelar orgelfestivalens styrelse med kantor Henryk Gwardak i spetsen som nu summerat sommarens konserter. Man konstaterar att ovanligt många musiker från Åland medverkade denna gång. Styrelsen har fastställt tidpunkt för orgelfestivalen 2005 till 26 juni — 3 juli. Ålands orgelfestival firar 30-års jubileum nästa år och det blir extra festligt med ett antal inbjudna världskända artister. Bland dem finns damkören Frauenchor Spandau och kammarorkestern Camerata Nova från Berlin. En gosskor från Birmingham i Storbritannien kommer liksom organister från Finland, Sverige, Frankrike, Storbritannien och Island. En konsert med en intressant duett med orgel och panflöjt från Ukraina är också inplanerad. Barnkonserter, matinékonserter och skärgårdskonserter ska festivalen satsa på även nästa år. Bättre presentation Festivalens styrelse går även in för att presentera musiken på ett bättre sätt. Det kan ske antingen genom en kort beskrivning av musikstyckena i programboken eller anlitande av en presentatör som före konserten berättar om kompositörerna och deras verk. En satsning pa temakonserter med exempelvis nyare orgelmusik kan också bli aktuell. En utgivning av bok om orglarna på Åland baserad på den inventering som Jan H Börjesson gjorde i maj detta år planeras också. Boken är en detaljerad beskrivning av det åländska orgelbeståndet med över hundra bilder. JAN-ERIK BERGLUND |
|
30-ÅRS JUBILEUM FÖR ORGELFESTIVALEN Tidpunkten för Ålands orgelfestival nästa sommar, är nu fastslagen till 26 juni - 3 juli. Festivalen fyller då 30 år och jubileet kommer att uppmärksammas genom ett antal inbjudna världskända artister. Festivalen skall också ge ut en bok om de åländska orglarna. Bland de artister som har engagerats för festivalen finns damkören Frauenchor Spandau och kammarorkestern Camerata Nova från Berlin, en gosskör från Birmingham, samt organister från Finland, Sverige, Frankrike, England och Island. En konsert med en intressant duett på orgel och panflöjt från Ukraina är planerad. Olika önskemål Enligt styrelsen som höll möte förra veckan strävar festivalen till att fortsätta med barnkonserter, matinékonserter och skärgårdskonserter eftersom det finns ett ökat intresse för dessa. Man skall också försöka att på ett bättre sätt presentera musiken som spelas under konserterna, antingen genom en kort beskrivning av styckena i programboken eller genom anlitande av en presentatör som före konserten skulle berätta om kompositörer och deras verk. Vidare skall man försöka ordna temakonserter, till exempel med nyare orgelmusik, eftersom det finns sådana önskemål. Ökad publik Vid styrelsemötet kunde man också summera den gångna sommarens festival som bjöd på tretton konserter i åtta kyrkor runt om på Åland, tre av dem i skärgården. Antalet betalande lyssnare ökade från 770 (2003) till 943 i år. Räknat med barnkonserten och matiné-konserten som var gratis översteg det totala antalet besökare 1100. På festivalens hemsida på internet, med adressen: www.alfest.org finns det en enkät i vilken vem som helst kan uttrycka sina synpunkter om festivalen och ge egna programförslag. Ålands orgelfestival är Ålands äldsta musikfestival. Orgelbok Festivalen planerar att ge ut en bok "Orglar på Åland", berättar föreningens sekreterare Henryk Gwardak i ett pressmeddelande. Boken baseras på orgelinventeringen som genomförts i år på uppdrag av landskapsregeringen, Ålands prosteri och Ålands orgelfestival. För inventeringen stod orgelexperten Jan H Börjesson från Göteborg. Boken ska innehålla en detaljerad beskrivning av det åländska orgelbeståndet, både historiska och nya, samt över 100 bilder. Författaren ger också råd om orglarnas restaurering och användningsområden. JAN KRONHOLM |
|
ORGELFESTIVALEN LOCKADE STÖRRE PUBLIK I ÅR Årets orgelfestival, som också firade 30-årsjubileum, lockade 1.100 besökare. Det är en ökning på 200 personer jämfört med i fjol. - Vi inom föreningen är nog nöjda med publiktillströmningen, säger prosten Stefan Snellman. Extra glad är han för att publiken inte svek Jubilatekörens konsert i Jomala kyrka på lördagen. Föreningsordförande Henryk Gwardak var tidigare orolig för att konkurrensen från Robert Wells skulle bli för stor. - Men 200 personer kom till konserten och det var en väldigt givande konsert, säger Snellman. Lokal styrka Snellman tycker också att det är glädjande att så många åländska musiker och kompositörer är med i festivalen. I år har man kunnat höra nyskriven musik av Lasse Karlsson, Peter Lång och Jack Mattsson. - Den nya kören Voces Alandicae imponerade stort. Pauli Pietiläinen, som är organist i Åbo domkyrka och som ackompanjerade kören, vill ha dem som gäster i domkyrkan, säger Snellman. Han tycker också att publiken på festivalen blivit mer internationell. Han har träffat på både tyskar, britter, holländare och andra. - Det kanske beror på att Henryk Gwardak är så bra på att få ut information om festivalen på nätet, funderar han. Andra tider En del av publiken har kommit med önskemål om tider till nästa festival. En del vill att konserterna ska börja tidigare på kvällen och många tycker om musik på matinétid. - De här synpunkterna ska vi diskutera i styrelsen, säger Snellman. För egen del blev Snellman mycket förtjust i den unge organisten Pavel Kohout från Tjeckien. - Han spelade så ren musik, sparade på de starka effekterna. Jag hoppas verkligen att han kommer igen till festivalen. Och han var själv väldigt förtjust i Åland, skulle ha stannat längre om han inte varit uppbokad för konserter, säger Stefan Snellman. BENITA MATTSSON-EKLUND |
|
ORGELAVSLUTNING NÄSTAN UTAN ORGEL Ålands orgelfestival avslutades i lördags i samma anda som den inleddes: bra musik, duktiga musiker - men minimalt med orgelmusik. Arrangörerna hade bjudit in en av Svenskfinlands mest ansedda körer, Jubilatekören från Helsingfors, och vågat ta risken att Rhapsody in rock, visfestivaler, jazzkonserter m m skulle sluka lejonparten av den presumtiva åhörarskaran. Välbesökt Jomala kyrka är dock välbesökt, om än långt ifrån fullsatt, när kören med raska steg marscherar in och lika snabbt och effektivt tar plats på podierna framme i kyrkan. Något av det första jag lägger märke till är den ovanligt jämna fördelningen mellan man och kvinnor; här råder inte något påtagligt underskott på herrar. Detta skapar en varm och jämn, rund klang. De tre första numren i det traditionellt uppbyggda programmet (kronologiskt från medeltid via romantik till nutid) visade körens styrka. Klangen är för det mesta vilsamt homogen, den dynamiska uttrycksskalan är vid, fraseringen vackert avrundad. Imponerande bas Basarna presterar vid behov ett imponerande djup och sopranerna har en klar, lätt och vibratofri tonbildning. Uttrycksmässigt känns greppet om de två Piae cantiones och Heikki Klemettis verk rätt så romantiskt. Klangen motsvarar ett nordiskt körideal. Det här bäddade för en förväntan inför framförandet av nordisk, romantisk körlyrik signerad Edvard Grieg. Uttrycksmässigt passade sångerna kören mycket väl. Skönhetsfläckar I "Ave Maria Stella" kände jag en viss spänning i min egen kropp. Även en duktig kör som Jubilate får tampas med alla "klassiska" körsvårigheter: hur hittar man en mjuk ansats på ett begynnelse-a som i Ave, tänder tonen alltid med en gång, hittar man renheten i ett ackord genast, är textningen optimalt samtidig. Det spännande är att när helheten är på så hog nivå, sticker små, små skönhetsfläckar ut - liksom de skarpa helsingforsssiska s:en! Den bokstaven måste ha fler höga formanter i huvudstaden än nägon annanstanssss! Det underbara verket "Våren" fick mig att glömma alla dessa sidospår. En fantastisk sång och ett fint uppförande. Fest- och minnestal En snabb omrockering på körpodierna och Jubilate delar sig i två för Johannes Brahms "Fest- und Gedenkssprüche" för dubbelkör. Förstår ni nu att det handlar om fest- och minnestal av något slag, så förstår ni ungefär det jag kunde fånga av texten i den fugatiskt mångstämmiga satsen. Sångligt och klangligt var verket en mäktig upplevelse. Jag uppfattar dock vokalmusikens egenart som en sammansmältning av musik och text, och det var upprepade gånger under konserten som jag kände att det hade bjudit ett enormt mervärde att ha tillgång till texten. Löpa linan ut I samma delvis utommusikaliska anda kan jag tycka att det hade gett en fin effekt om kören vågat löpa linan ut och hoppa ner från podierna och ställa de två kördelarna längre ifrån varandra för att understryka dubbelkörigheten. Det är inte mindre seriöst att pröva flera köruppställningar under en konsert, och det ger publiken en mer varierad akustisk upplevelse. Organisten Dag-Ulrik Almqvist bytte roll från körsångare för en stund när han bjöd på en alternativ klangupplevelse med mera Brahms, denna gång för orgel. Tilltalande Dags för kvällens verk av nulevande kompositörer. Per Gunnar Peterson vet jag inte ett skvatt om men hans "Alleluia" var klangligt tilltalande med igenkänningsbar harmonik och melodik som ändå kändes fräsch. Lätta rytmiska ihållande ostinaton för damerna i kontrast mot herrarnas längre fraser passade stämmornas karaktär mycket väl. Njutbart! Undrar när det här verket är skrivet. Saknade texten Som "hommage a Åland" fick Lars Karlssons tre motetter utgöra avslutningen för orgelveckan. Jag saknade åter texten. Tre ställen ur Psaltaren angavs. I välbekanta psalm 23, "Herren är min herde", med perfekta slutkonsonanter (käpp och stav) och ett vackert sopransolo svävande över en jämn körtextur, urskilde jag texten för att jag visste vad som var att vänta, men det tonmäteri jag anade i den första motetten stannade vid en aning för att jag inte kan min bibel utan och innan. Svartbröd som tack Den tredje motettens stadiga cantus firmus ("fast melodi", melodifundament) som utgjordes av koralen Världens frälsare är han och kontrasterades mot ett dansant ostinato - Sjungen till Herrens ära, sjungen till Herrens ära - antyder att Karlsson kan sin musikhistoria. Kör och kompositör avtackades med svartbröd och taktfasta applåder. Publiken belönades med ett hisnande vackert utförande av "En vänlig grönskas rika dräkt". Med det där magiska korta Tysta Ögonblicket som säger: det här tog andan ur mig. LINA ANTMAN --------------------------------------
Orgelfestivalen som nyss avslutats samlade en publik på hela 1.100 personer. Det är ett hundratal fler än vid förra sommarens festival. - Och detta trots att vi nu hade en konsert mindre, konstaterar en nöjd Stefan Snellman som är viceordförande i föreningen bakom festivalen. Mest publik samlade Wegelius kammarorkester i Finströms kyrka, hela 200 personer. Och nästan lika många kom till avslutningskonserten i Jomala kyrka med Jubilatekören. - Men också orgelkonserter har samlat en publik på upp till 100 åhörare, säger Snellman. - Många har uttalat sig positivt över att festivalen hållit en hög och jämn nivå. Nya Åland, 7.7.2004 |
|
STÄMNINGSFYLLD KONSERT GER MERSMAK I dagens konsert imponerade framförallt den nybildade flickkören Voces Alandicae, under säker ledning av Catherine Frisk. Tillsammans med organisten Pauli Pietiläinen bjöd de publiken på ett stämningsfullt kyrkoprogram i traditionell andan. Smäktande toner Programmet börjar med smektande toner bakifrån kyrkan. Vi får njuta till "Natt över jorden" av Karin Rehnqvist. Sedan blir det körsång av det mer klassiska slaget med kompositörer som Saint-Saens, Brahms och Bach. Tjejerna sjunger med rena och klara röster, som känns förvånansvärt mogna för deras ålder. Jag blir framförallt imponerad av det unisona partierna. Det är en konst att sjunga unisont, särskilt med så blandade röster som dessa. För varje röst i denna kör är unik och personlig. Ändå har det lyckats arbeta upp en vacker gemensam körklang. En kul detalj är att de mellan varje stycke byter platser med varandra, vilket också ändrar ljudbilden något. Till medeltiden Dagens organist är Pauli Pietiläinen. Vi får höra musik av Bach, Händel samt sex renässansdanser av en anonym kompositör. Med de glada, något banala dansarnas hjälp kastas vi tillbaka till medeltiden. Orgelns olika ljud får här illustrera medeltida instrument. Pietiläinen imponerar inte speciellt som organist, personligen tycker jag hans spel känns rätt så stelt och stolpigt, utan någon större känsla. Men så spelar han inte heller den typen av repertoar som man kan göra så mycket av. Jag väntar mig därför inget särskilt av den utlovade improvisationen. Årets tema är "Ålänningens sång", vilket Pietiläinen fått veta dagen innan konserten och här imponerar han desto mer. Mäktig fanfar Improvisationen börjar i en mäktig fanfar, för att sedan något lugnare presentera temat. Jag iakttar fascinerat hur han snabbt byter stämmor mellan fraserna. Så småningom går temat över till en fuga i ett betydligt snabbare tempo. Samtidigt spelar han med pedalernas hjälp melodin i halvtempo. Allteftersom blir det fler och fler stämmor och allt intensivare. Hela tiden finns melodin där som en röd tråd. Nöjd publik Konserten avslutas med fem satser ur "Gloria", av Vivaldi. Ett stycke kanske i svåraste laget för en så liten kör. Men andra satsens sopranduett imponerar och känns säker. Vid konsertens slut vill applåderna inte sluta, publiken är uppenbarligen nöjd. Vi är nog alla överens om att det ska bli kul att se mer av dessa tjejer i framtiden! För den nyfikne kan jag berätta att innehållet i påsarna, som delas ut till artisterna, är åländskt bröd och ost - en smak av Åland. MIA UHLIN |
|
MOGET OCH ÖVERTYGANDE AV VOCES När Pauli Pietiläinen avslutat sin orgelimprovisation över Ålänningens sång brister publiken i Finströms kyrka äntligen ut i applåder. Det är en skicklig improvisation som ger sken av traditionellt preludium och fuga, men båda satserna avslutas i mera lättillgänglig stil, framför allt fugan. Att låtvalet kunde ses som publikfrieri är lätt att förlåta, och när applåderna inte vill avta stiger Pietiläinen äntligen upp och bugar. Men applåderna var ingalunda reserverade bara för det stycket, det nästsista. Vägen dit var ocksä mycket intressant. Samlad klang Det börjar bak i kyrkan, där Catherine Frisk Grönbergs damkör Voces Alandicae framför Karin Rehnqvists "Natt över jorden", ett fyrstämmigt stycke a cappella. Det är ett bedrägligt enkelt stycke utan excesser som växer från ett kort tema till en vackert vävd matta av teman. Jag reagerar på en viss osäkerhet och släpighet i inledningen, men när klimax nåtts och stycket avslutas i samma enkla stil som inledningen är tryggheten där och målgången är rörande vacker. Jag nämner också gärna den förvånansvärt mogna klangen i Saint-Saens Tantum Ergo för trestämmig damkör. Speciellt de intensiva unisona passagerna har en klang som jag aldrig hade väntat mig från en så ung damkör som den här, där åldern är högst 20 år. Utan konstlade vibraton, utan forcering tar de de dramatiska tonerna på ett synnerligen föredämligt sätt. Tacka Catherine Frisk Grönberg, som direkt eller indirekt haft hand om alla flickornas röstskolning. Klangen är samlad och homogen. Motpol Visst finns det osäkerheter också. Samspelet med orgeln är svårt i Finströms kyrka, och det märks speciellt i Saint-Saens Ave Maria, en annan bedrägligt enkel historia där sextondelsackompanjemanget blir svårt att följa. Schuberts romantiska Gott ist mein Hirt saknar det flöde jag skulle önska mig, ackompanjerad på piano, men andra sidan är också samspelet här problematiskt så det är helt förståeligt. Visst har Finströms kyrka en fenomenal akustik, men så fort det kommer ackompanjerande instrument med i bilden blir det svårare. Alla möjligheter Jag beklagar att jag den här gången inte känner mig motiverad av solostyckena på orgel. Dupré och Amers arrangemang av Bachs Sinfonia i D-dur ur kantat 29 är visserligen trovärdigt framfört, men det är för det första väldigt kort så man hinner inte riktigt märka att det börjat innan det slutar och för det andra känner jag inte att de mojligheter som finns att sticka ut helt tas tillvara. Som motpol till de rätt traditionella körverken hade jag gärna hört mera experimentell orgelmusik. Avslutande fem satser ur Vivaldis tolvsatsiga Gloria är en riktigt skön historia, och igen berörs jag av sångensemblens mogna klang när inledande Gloria! sjungs ut. Det är en självsäker klang och en glad klang. Jag hoppas Voces Alandicae får möjligheten att fortsätta uppträda och ta sig an mer och mer utmanande musik. För så unga och skickliga sångare står alla möjligheter öppna. HENRIK JANSSON |
|
ORGEL I FÄRG Ett intima formatet vid Ålands orgelfestival betyder inte att det skulle vara en fest utan stjärnor. Jubileumsboken innehåller en lista över alla medverkande genom tiderna och där räknas upp de flesta kända finländska och svenska organistnamn, men även internationella namn från England, Spanien, Tyskland, Japan etc. Till charmen med landskapet Åland hör dock, att man lyckas locka till sig personligheter, förmågor, vilka snabbt accepteras som ålänningar, utan snack om hembyggdsrätt. Just nu är naturligtvis konstnärlige ledaren för Ålands orgelfestival, polskfödde orgelvirtuosen, kantorn i Saltviks kyrka Henryk Gwardak det intressantaste namnet. Gwardak hade på tisdagskvällen överlåtit sin Virtanenorgel till kollegan i Jomala kyrka, österbottningen Henrik Östman och brasspedagogen vid Ålands musikinstitut, Stockholmstrumpetisten Åke Hillar, vilka bjöd den rätt talrika publiken på ett ovanligt och spännande program. Konsertens höjdpunkt blev den fyrsatsiga sviten OKNA för trumpet och orgel, där den tjeckiske tonsättaren Petr Eben låtit sig inspireras av Marc Chagalls färgsprakande fönstermålningar i sjukhuset i Ein Kerem. Den 75-årige Eben är ju en typisk neoklassisk tonsättare och jag har ibland funnit hans musik rätt torr. OKNA (Fönster) är betydligt saftigare musik, mycket idiomatiskt skriven för båda instrumenten, men i synnerhet orgelns klangmöjligheter är skickligt utnyttjade. Sviten får allt tonalare drag och genom att i sista satsen använda en ortodox hymn som ett ciaconatema skapar Eben andakt och lyckas även föra sviten till ett medryckande triumferande slut. Lokala förmågor på Åland betyder inte alltid byaorganister; Henrik Östman är en ambitiös och virtuos musiker som förverkligade Ebens svåra orgelsats fantasifullt och i perfekt samarbete med Åke Hillars glansfulla trumpet. En speciell dimension gav de diabilder av Chagalis fönster vilka visades för publiken samtidigt med musiken. Även Jorma Sermiläs But I Didn t Know It Was Spring for trumpet och ljudband kunde ha beledsagats av färger. Den expressiva musiken, som blir allt naivare och gladare, bjuder på en mycket exotisk klangfärgsskala. Åke Hillar spelade den krävande trumpetstämman suveränt. Orgellandskapet Åland är unikt. Finlands ca 30 s.k. historiska orglar finns 11 på Åland. En del är nerpackade i lådor, förvarade av landskapsregeringen, andra, som den värdefulla Anders Thulé orgeln i Sund, står obrukbara på sin ursprungliga plats. Orgelfestivalens förste ordförande, pensionerade prosten Stefan Snellman koordinerar en inventering av Ålands orglar, vilken företas av Jan H Börjesson från orgelakademin i Göteborg. Meningen är att en rapport i någon form skall vara klar i höst. Rapporten kommer även att uppta tankar om det nuvarande orgelbeståndet, framför allt de s.k. neobarockorglarna från 1960- och 70-talet. Orgeln i Saltvik torde höra till de bättre i denna kategori, men Henrik Östmans två orgelsolon, framför allt den fransktinspirerade toccatan av Mauri Viitala, visade tydligt att orgeln är i behov av en intonationsmässig upputsning. Den första, enklaste och billigaste åtgarden vore att bära ut sittdynorna. FOLKE FORSMAN |
|
MODERNT, INTRESSANT OCH FÖRDOMSFRITT Modern orgelmusik. Trumpet till ljudband. Diabilder. Fyra nulevande kompositörer. Det är med en viss bävansfull forväntan jag sätter mig i kyrkbänken. Vare det genast sagt: jag känner ingen närmare frändskap med pomposa atonala orgelverk med enorma ljudkluster - särskilt inte efter att en gång med kort varsel blivit satt att dra i orgelns registerknappar under en dylik konsert. Det var en mardrömslik upplevelse av att aldrig hinna i tid! Hur skönt och inspirerande att då möta en rörligt, roligt levande Toccata av finske kompositören Mauri Viitala! Toccata, av italienskans toccare, beröra, är ett ofta virtuost och till formen fritt stycke för tangentinstrument. Viitalas verk inte bara framklingade genom beröring. Det berörde också, och hölls samman för åhöraren av återkommande teman i form av igenkänningsbara melodisnuttar ofta framsprungna ur en väv av rytmiska figurer. Där Viitala valt att använda sig av en ”klassisk” form med rötter fran 1500-1600-tal går Jarmo Sermilä en annan väg. I sitt stycke ”But I didn’t know it was spring” är det lätt att ana hans bakgrund som jazztrumpetist. Inte så mycket för jazziga harmonier som för karaktären av improvisation och dialog. Ljudbandets klanger av preparerat piano, klockspel, chimes och obestämbara vågor av ljud fick en och annan att försiktigt vrida på nacken för att se hur alla instrumenten kunde rymmnas på orgelläktaren... Det skapades ett intressant och fängslande samtal mellan trumpeten och bandet som övergick i att bandet bildade ett nära nog minimalistiskt mönster för trumpeten att virtuost dansa diskantliknande slingor till. Roligt och njutbart! Kvällens tredje kompositör, särskilt som operakompositör etablerade Aulis Sallinen, hade också han valt att använda sig av en gammal kompositionsform, chaconnen, i sitt hittils enda orgelverk. Chaconnen bygger antingen pa en återkommande basfigur eller en återkommande harmoniföljd. Små utrop av toner med avvikande klangfärg (någon trumpetstämma på orgeln?) avbröt en väv av lek med teman. Senare i verket hörde jag längre toner som nödrop. Det här verket kände jag inte någon omedelbar samklang med. Jag tilltalas av Sallinens kraftfulla opera Kullervo och är mycket förtjust i en del av hans mindre stycken för kör men det här öppnade sig inte för mig. Kvällens sista stycke tjecken Petr Ebens Okna (Fönster) för trumpet och orgel var inspirerat av Marc Chagalls fönstermålningar. Publiken hade genom diabilder möjlighet att ta del av inspirationskällan. Det verkade rent av som om Eben skrivit in bildbytena i partituret! Verket var indelat i fyra satser: det blåa, det gröna, det röda och det gula fönstret - varje färg symboliserande en kvalitet eller egenskap inom judisk fromhetslära. De blyinfattade fönstren innehöll tusen små delar och det enda motiv jag tydligt kunde urskilja var Jakobs händer välsignande någon av sina söner. Så här i efterhand kändes de tre första satserna i verket lika småsplittrade som fönstren. De skiljde sig från varandra - jag tilltalades mest av andra satsens rytmiskt mer sammanhållna och melodiösa partier och den gungande tretakt som återkom - men jag upplevde en mörk kaotisk underton i det hela. För mig var det en lättnad när vishetslärarens gula, gudomliga färg symboliserande det eviga ljuset fördes till oss med en ortodox hymn: tillvaron gick att greppa igen. Var det världens kaos som ställdes mot upplysningens lugn? Om så, tycker jag det är spannande att det gamla symboliserar gudomlig kraft medan det moderna tonspråket uttrycker dyster villsamhet! Viitalas och Sermiläs mera lättsamma stycken känns som möjligheter till motsatsen. I programbladet antyds att Peter Ebens tid som internerad i fånglägret Buchenwald präglat hans tonspråk. Kanske förklarar det en del. Jag hade lättare att ta till mig styckena i konsertens början. Tack Henrik Östman och Åke Hillar för en intressant och fördomsfritt sammanställd konsert! Ni och ljudbandet gjorde ett bra jobb. LENA SVARTSTRÖM |
|
ÅLÄNDSKT STORHETSVANSINNE FYLLER 30 ÅR Ålands orgelfestival är en av Finlands märkligaste sommarfestivaler och det är förmodligen helt motiverat att med älandsbördige organisten Markus Malmgren kalla den ett uttryck för Ålandskt storhetsvansinne — i positiv kontext. Festivalen startade år 1975 på initiativ av den svenske organisten Erik Lundkvist, då primus motor för den nu utdöda Stockholms orgelfestival. Han entusiasmerade några präster och kantorer med dåvarande Mariehamnskyrkoherden Stefan Snellman i spetsen ocb plötsligt var Åländsk orgelfestival ett faktum. I år firar man 30-ärsjubileum - även om jag har svårt att tänka mig, att till exempel en dam född 1975 skulle kalla sig 30-åring. Vad är då hemligheten med 30, det vill säga 29, är åländsk orgel? Många faktorer samverkar, men framför allt är det frågan om den unika åländska orgelmijön. I motsats till stora festivaler där stora stärnor river av stora program på stora orglar, är skalan pa Åland liten, intim, och mångsidig. De åländska kyrkorna bildar fantastiska konsertmiljöer och församlingarna har satsat pa orglar, inte stora konsertinstrument, men små, gedigna kyrkorglar som i sin miljö fungerar utomordentligt. En orgelkonsert i en medeltida kyrka är mera än en musikupplevelse - det är en tvärkonstnärlig upplevelse av arkitektur, natur, musik och andakt. Konserten i Föglö kyrka på måndagen var ju en ren orkesterkonsert, som både lockat lite men fin en handfull Föglöbor. Wegelius kammarstråkar, en ungdomlig ensemble pa ca 20 musiker brände av Mozart med precision ach mera entusiasm fin raffinemang. Denna entusiasm bar saftigare frukter i Dag Wiréns Serenad, nu med Anna-Maria Helsing vid taktpinnen. Mycket imponerande var Tomas Nunez-Garces virtuost trakterade solostämma i ålandstonsättaren Jack Mattssons Divertimento för cello och stråkar. Anna-Maria Helsing och kammarstråkarna förverkligade den kapriciösa rytmen med professionell elan. Framförandet av Joseph Rheinbergers F-durkonsert för orgel och orkester, med Saltviksorganisten, polskfödde Henryk Gwardak vid den 14-stämmiga Föglöorgeln, var just ett uttryck för åländskt storhetsvansinne i positiv kontext. Rheinberger har förvisso tänkt sig en betydligt större orgel, med lingualstämmor och dynamiska resurser. Märkligt nog lyckades den lite huvudlösa satsningen mycket väl. Orgeln klingade skarpt, färgade orkestertuttit (utökat med två valthorn) och gav musiken andakt i de lyriska avsnittena. Wegelius kammarstråkar ackompanjerade alert under Anna-Maria Helsings tydliga slag, musiken klingade nästan brahmskt i den långsamma satsen och fördes kompetent och medryckande till det andaktsfullt koralartade slutet. Socker pa bottnen blev kammarstråkarnas andlöst sensibla framförande av Jean Sibeius impromptu. FOLKE FORSMAN |
|
STORSLAGEN ORGEL SLUTAR MED TJUT Det var med stor förväntan jag bänkade mig i kyrkan denna kväll. Som trumpetare och fantast av nyskriven musik, kan man knappast bli besviken av ett sådant program. Samtliga kompositörer är födda under 1900-talet, dessutom kommer tre av dem från Finland. Storslaget instrument Då kyrkklockorna precis klingat ut, sköljer mullrande orgeltoner över oss från läktaren. Det är inledningen pa "Toccata" av Mauri Viitala. Musiken går rakt in i kroppen, den är enformig utan att för den skull bli tråkig. Temat presenteras, byggs upp och utvecklas. På detta följer ett mjukt avsnitt. Efter en repris av huvudtemat kulminerar sedan musiken nästan i ett tjut. Orgeln är ett storslaget instrument med oändliga variationsmöjligheter. Det visar Henrik Östman i kväll. Trumpet och ljudband Min favorit blir stycket "But I didn’t spring" för ljudband, av Jarmo Sermilä. Ljudbandet består av en elektronisk bakgrund, alltså olika manipulerade ljud. Musiken är spännande, häftig och lekfull pa samma gång. Trumpeten växlar mellan högt och lågt, svagt och starkt. Känslan och upplevelsen är svår att beskriva, men man vet aldrig vad som väntar. Tankarna går stundtals till filmmusik. Åke Hillar har en stor och klar ton, som klingar vackert i den stora kyrkan. Balansen mellan trumpet och ljudband är mycket bra och de blandas fint tillsammans. Fönstermålningar Konserten avslutas gemensamt med "Okna" (Fönster), av Petr Eben. Verket är inspirerat av konstnären Marc Chagall och under musikens gång får vi se hans fönstermålningar, vilka Eben inspirerats av. De olika fönstren domineras av varsin färg, och satserna går under namnen: "Det blåa fönstret", "Det gröna fönstret", "Det röda fönstret" och "Det gyllne fönstret". Var och en av färgerna symboliserar olika känslor eller ting, vilket också karakteriseras i de olika satserna. I första satsen är det lätt att urskilja det trolska och okända, som särskilt kommer fram i orgeln. Tredje satsen är dramatiskt våldsam och härligt festlig, men däremellan också mjuk; står för kärlek, fest, styrka och mod. Sista satsen avslutar i harmoni med en mjuk och stilla hymn, som får symbolisera ljuset och andligheten. Svårsmällt Jag sitter med ett förväntansfullt pirr i kroppen genom hela konserten – hoppas fler upplevde det. Jag tycker om nyskriven musik, jag tycker om att bli överraskad och inte veta vad som väntar. Men jag vet också att man kan bli besviken. Det blev jag inte den här gången. Jag kan dock förmoda att musiken i mångas öron kändes lite ovan och svårsmält. MIA UHLIN |
|
KÄNSLIGA KAMMARSTRÅKAR Trettio år har förflutit sen den första orgelfestivalen, repertoar och stilar har växlat under åren men ramarna av orgelmusik, vacker natur i sin fullaste grönska och underbara medeltidskyrkor är desamma. Finströms stämningsfulla stenkyrka fick äran av att vara spelplats for den första konserten, som var mer än välbesökt; extra stolar fick bäras in och programbladen tog slut. Den ungdomliga stråkorkestern Wegelius kammarstråkar hade huvudrollen trots att det är en orgelfestival. Konsertens första halvdel bestod av barockmusik i olika schatteringar: Antonio Vivaldi, mera okända Johann Resenmüller och J.S. Bach. I mina öron drog nog Vivaldi det längre strået under den här kvällen. Konserten för två celli klingade mustigt, och särskilt solisten Tomas Nunez lekte smidigt och enkelt fram klang och löpningar. I andra satsens vackert vemodiga cellodialog till fylligt orgel/cello continuo skedde till och med undret att solisterna äntligen tog ögonkontakt och mer synligt började spela med varandra och inte bredvid varandra. Svårsmält text Mångsidiga Ann-Katrine Mãkelä (musiklärare, trancesolist som Ann Bell Fell, musikalinstuderare, körledare) fick ta på sig uppgiften att förmedla texten till Bachs kantat Vergnügte Ruh, bleliebte Seelenlust i Markus Malmgrens svenska översättning Ljuva frid, älskade själafröjd. För mig var texten sam helhet något svårsmält med världen som syndens hus och satans spelplats som äcklar en till en grad att man inte vill leva här utan bara vill lämna jorden. Den undersköna sommarkvällen utanför kyrkan visade att det finns annat. Finströmsprosten Valdemar Nymans kärlek till naturen som Herrens boning och metafor lekte mig i tankarna när jag lyssnade till Mäkeläs lätta, vackra och naturligt klingande alt. Det kanske var ett utslag av Bachs humor att den sista arians förfäran över alla synder bars av en lekande ach dansant sats i dur! Solisten stod bakom stråkarna, om det sen berodde pa utrymmesbrist eller bättre kontakt med orgeln vet jag ej, men det var nog en smula svårare att koordinera samarbetet med orkestern de gånger solisten hade långa melismer. Organisten Markus Malmgren (före detta Turakka) sade i en intervju i Huvudstadsbladet inför veckan med orgelmusik att "en av orgelns ursprungliga funktioner var att ersätta, förstärka och tillföra klangfärger åt den vokaIa och instrumentala ensemblen". Så blev det också. Rentav i den utsträckningen att den röda matta som breddes ut under stråkklangen och gav mustighet och djup kunde ha varit en smula mer framträdande. Humoristiskt Publiken tog sig en snabb nypa ljuv sommarluft innan Markus Malmgren denna gång som orgelsolist tog sig an Peter Långs Två orgelporträtt bestående av sex namngivna delar i en liten historia om Ögon, munnar, skratt, uttalanden och "hur gick det sen". Delarna flöt ihop till en helhet som tjusigt inleddes med ett luftigt och humorstiskt möte mellan blickar, mellan ljusa och mörka toner. Skrattet till en rolig historia tyckte jag mig också kunna urskilja. Långs verk som här uruppfördes låg långt ifrån det pompösa och hade en bagatellartad lätthet. Publiken tände till Sen var det Wegeliusstråkar för hela slanten. Orkestern under kompetent ledning av Anna-Maria Helsing verkade njuta av verken av polacken Gorecki och svensken Dag Wirén. Och den njutningen fortplantade sig till publiken som tände till. Helsing - som enligt barockpraxis hittills suttit vid orkesterpulten - dirigerade plastiskt, enkelt och effektivt. Hon hade uppenbar kontakt med sina musikanter både via tydliga slag och ögonsignaler. Goreckis enkelhet och direkthet, det begransade musikaliska materialet färgat av en lätt ålderdomlig kvalitet och polsk folkmusik i rytm och melodik, vävde med repetitioner och variationer en textur sam passade orkestern utmärkt. När jag första gången hörde musik av Gorecki kände jag samma serena njutning av klangen som vid min första konsertupplevelse med musik av esten Arvo Pärt. Enkelheten sjönk djupt in och jag kände mig upplyft av musiken. Den avslutande Serenad for stråkorkester av Wirén tjusade med sin skälmaktighet, värme och humor. Den inledande satsen präglades av ungdomlig lekfullhet för att sedan fortsätta med en kontrastering med knäppande stråkpizzicaton som botten till stämmornas alternerande solon. Tredje delens snabba och glatt gäckande tongångar avlöstes av lite vemodigt klagande fraser som klingade österlandskt och avslutningen igen lekte med energiska passager mot salongsmusik präglade breda penseldrag. Gemensam nämnare för Gorecki och Wirén: man skyr inte enkelheten och man leker med en harmonik som bär element av gammalt och nytt OCH både orkester och publik njöt av de här verken. Tack känsliga och välspelande Wegelius kammarstråkar för att ni vill dela den upplevelsen med oss. Publiken visade sin uppskattning med långa och ihållande applåder och belönades med Sibelius’ Impromptu som extranummer - tuggummituggarna två rader framför mig fortsatte tugga i takt med musikens puls. LENA SVARTSTRÖM |
|
LOVANDE START MED ORGELFESTIVALEN Många har sökt sig till Finströms kyrka denna vackra sommarkväll för att lyssna till öppningskonserten av Ålands orgelfestival. Detta är trettionde året festivalen hålls och den har vid det här laget blivit väl etablerad i det åländska samhället. Det menar i alla fall Henryk Gwardak, som hälsar oss välkomna. Han lovar oss ett intressant och omväxlande program och önskar oss många sköna musikupplevelser. Ungdomlig festival Öppningskonserten bjuder på ett bra och omväxlande program, men utan någon riktig höjdpunkt. Positivt är att man i år verkar ha satsat på en lite ungdomligare festival. Konserten börjar lovande med Vivaldis "Konsert för två celli och stråkorkester i g-moll". Vivaldis härliga tongångar fyller upp hela kyrkan och man kommer genast i stämning. Ålandske cellisten Tomas Nunez och hans kollega Niklas Hagmark spelar samspelt och musikaliskt. Cellons varma och härliga klang kommer särskilt till sin rätt i andra satsen. Berör inte Tyvärr bryts den sköna stämningen redan i andra programpunkten, som man helt hade kunnat hoppa över. Stråkkvintetten spelar platt och osäkert, med dålig balans. Musiken berör helt enkelt inte. Men det blir bättre. För vad vore en orgelfestival utan musik av Bach? I kvällens konsert får vi höra “Kantat nr 170 för altsolo, orgel och orkester”. SoIisten Ann-Katrine Mäkälä har en vacker altstämma, som hade kommit mer till sin rätt framför orkestern. Nu stod hon i stället placerad bakom, vilket gjorde att sången inte kom fram så bra. Bäst är tredje versen, som är en duett mellan solist och organist med endast enkelt ackompanjemang av stråket. Beställningsverk Orgeln är ett instrument med många möjligheter. Det har Peter Lång använt sig av i stycket Två orgelporträtt, som är en svit bestående av sex fristående delar. Verket känns mycket uppfriskande efter den mer traditionella inledningen. Med orgelns hjälp lyckas Peter Lång få fram många olika stämningar, skickligt tolkade av organisten Markus Malmgren. Här blandas stora och små klanger, hårt och mjukt, långt och kort. Stycket är ett beställningsverk just för denna festival. Glad avslutning Wegelius Kammarstråkar bildades våren 2003 och består av cirka 20 unga musiker från Svenskfinland. Dirigent är violinisten Anna-Maria Helsing. Ensemblen kommer väl till sin rätt i kyrkan, särskilt i det egna programmet. Det märks att de är duktiga musiker, men ibland saknar jag det där lilla extra, som kommer efter att man spelat en längre tid tillsammans. Wegelius Kammarstråkar är duktiga på dynamiker och kontraster, men ibland blir det lite dålig balans mellan stämmorna. Ensemblen avslutar glatt och livfullt med ”Serenad för stråkar, op. 11”, som var kompositören Dag Wiréns genombrott, och fortfarande är ett av hans mest spelade verk. Här spelar orkestern riktigt bra, det märks att de själva tycker om stycket. Musiken är medryckande med enkla melodier som för tankarna till den svenska sommaren. En perfekt avslutning på en konsert i midsommartid. MIA UHLIN |
|
ORGELFESTEN HAR BÖRJAT Igår inleddes Ålands orgelfestival med en festhögmässa i Kumlinge kyrka. Ett 40-tal personer var på plats för att fira starten på Ålands äldsta årligen återkommande musikfestival. Samma kväll hölls den första konserten i Finströms kyrka, där Wegelius kammarstråkar under ledning av Anna-Maria Helsing tog sin an musik av Vivaldi, Rosenmuller, Bach och Dag Wirén. Ålänningen Tomas Nunez-Garcez skötte cellosolot i Vivaldis konsert for två celli och stråkorkester i g-moll tillsammans med Niklas Hagmark. Likaså ålänningen Markus Malmgren var organist under konserten, och tog sig an uruppförandet av Peter Långs verk "Två orgelporträtt". Finströms kyrka var fullsatt - över 200 personer besökte konserten. Nya Åland återkommer med en recension av öppningskonserten imorgon. (hj) |
|
ORGELFESTIVAL MED STOR SPÄNNVIDD På söndag borjar Ålands orgelfestival för trettionde gången. Musiken spänner från folkmusik via åländska kompositörer och till de stora tonsättarna som Bach, Mozart och Vivaldi. Och som vanligt får barnen en egen konsert. Åtta av Ålands kyrkor kommer nästa vecka att bjuda på orgelmusik. - Det enda orosmolnet är att avslutningskonserten krockar med Robert Wells. Men vi hoppas på våra trogna gäster, säger Henryk Gwardak, festivalarrangör och kantor i Saltvik. Festen tar avstamp i St Mikaels kyrka i Finström då unga finlandssvenska orkestern Wegelius kammarstråkar uppträder. Vid orgeln sitter helsingforsaren Markus Malmgren som under kvällen spelar två orgelporträtt av åländske kompositören Peter Lång. - Det tål också att nämnas att solisten i det första stycket av Vivaldi är Tomas Nunez- Garces, framhåller Kaj-Gustav Sandholm, kantor i Mariehamn och även han arrangör av festivalen. Skärgårdskonsert Måndag kväll bjuder på parallella evenemang. Dels en konsert i St Görans kyrka med trogne orgelfestivalgästen Erik Lundkvist. Han är organist i Gustaf Wasakyrkan och på Konserthuset i Stockholm och har deltagit vid åtta tidigare festivaler. Tidigare på dagen låter Lundkvist barnen komma på besök vid orgeln. Över 100 barn brukar springa runt läktaren. Måndagens andra kvällskonsert ges på Föglö i St:a Maria Magdalena kyrka. - Vi vill gärna visa att vi tänker på skärgården också, förklarar Henryk Gwardak som själv kommer att sköta orgeln på Föglö. Italienskt Veckan fortsätter åländskt. I St:a Maria kyrka i Saltvik uppträder på tisdagen organisten Henrik Östman och trumpetaren Åke Hillar. Konserten avslutas med verket “Okna” (Fönstren) av Petr Eben. - Kompositören inspirerades av Marc Chagall och under konserten kommer tolv bilder av Chagall att visas på dia, berättar Kaj Gustav Sandholm. Dagen efter kommer festivalens första långväga gäst, Angelo Castaldo från Neapel, Italien. I St Görans kyrka i Mariehamn framför han sex olika stycken, de flesta italienska. Onsdagen går återigen i åländskt tecken. Kören Voces Alandicae med dirigent Catherine Frisk Grönberg sjunger i St:a Anna kyrka i Kumlinge. Organist är Åbo domkyrkas Pauli Pietiläinen som kommer att avsluta kvällen med improvisation över ett givet tema. Folkmusik Efter Finströms kyrka är det bara att bege sig vidare mot Sund och St Johannes Döparens kyrka. På torsdagkvällen improviserar kände Gunnar Idenstam på Sunds kyrkorgel. - Vi valde Sund dels därför att Idenstam tidigare lockat så mycket folk, dels därför att orgeln är synlig för publiken, förklarar Henryk Gwardak. - Det hör till att man ska få se när organisten improviserar. Idenstam har även själv arrangerat om ett antal traditionella folkmusikstycken. Gwardak tror att den speciella musiken kan väcka diskussioner. Prisbelönt tjeck Pavel Kohout heter fredagens musiker som kommer från Tjeckiens huvudstad Prag ända till St Görans kyrka. - Honom har vi valt eftersom han är så enormt skicklig trots att han bara är 28 år, säger Henryk Gwardak. Den prisbelönte Kohout började spela piano vid fem års ålder och har studerat vid Prags musikhögskola samt vid Konservatoriet van Amsterdam. Storstilat avslut Orgelfestivalens trettionde upplaga avslutas lördagen den 3 juli. På dagen med allsång och orgel i Sottunga kyrka och klockan 20.00 med Jubilatekören och Dag-UIrik Almqvist i St Olofs kyrka i Jomala. - Här finns ett fel på affischerna. Konserten börjar alltså klockan 20.00, inte 14.00 som det står där, betonar Kaj-Gustav Sandholm. Men firandet är inte över för det. - Vi tänker ställa till med fest i två år, lovar Henryk Gwardak. - I år blir det trettionde festivalen men nästa år fyller den 30 år. Det beror på hur man räknar. - Nästa år hoppas vi kunna få hit en symfoniorkester. ANNA KARLSSON |
|
LOKALA FÖRMÅGOR LYFTS FRAM Orgelfestivalen bjuder på åländskt uruppförande och italienskt temperament. Det blir flera stora ensembler under årets orgelfestival, som startar på söndag och pågår en vecka. Dessutom blir det ett uruppförande, flera åländska uppträdanden och framstående utländska artister. Det är sällan Ålands orgelfestival bjuder in stora ensembler och orsaken är enkel: pengar. - Det är väldigt dyrt att förflytta och inkvartera alla musiker, men nu när det är jubileum ville vi bjuda på något extra, förklarar Kaj-Gustav Sandholm. -Dessutom vill vi visa på hur bra kombination orgel och orkester är, säger han och syftar på inledningskonserten, där Wegelius kammarstråkar och organisten Markus Malmgren samsas i Finströms kyrka. Att inledningskonserten inte hålls i Mariehamn är ingen slump. Orgelfestivalen har länge försökt förlägga konserter runt hela Åland. Åländskt Det åländska är framträdande i årets festival. Musik av både Jack Mattsson, Lasse Karlsson och Peter Lång framförs, varav det sista är ett uruppförande (se artikel här bredvid). Dessutom hörs åländska toner från kören Voces Alandicae, Tomas Nunez-Garces, Henryk Gwardak, Henrik Östman, Åke Hillar och Markus Malmgren. Världsberömda musiker som Erik Lundkvist och Gunnar Idenstam från Sverige uppträder också. Modernt Under Östmans och Hillars konsert med orgel och trumpet blir det ett par mycket moderna inslag. Ett av verken är för trumpet och ljudband, och under ett annat ska blider projiceras på väggen. Festivalveckan bjuder på tretton konserter, och dubbelbokningarna är mycket få, så orgelentusiasterna kan få sitt lystmäte. Programmet är synnerligen varierande, ofta rätt modernt, och förvånande nog innehåller bara runt hälften av konserterna musik av J.S.Bach. HENRIK JANSSON
--------------------------------------
"Jag tror det är mycket tillgängligt" Peter Lång tog inledningen från Havsoratoriet, skrev om det och lade till två tredjedelar. - Jag ville å ena sidan skriva ett nytt stycke, och å andra sidan skriva en ny inledning till Havsoratoriet. Peter Lång sätter ogärna någon etikett på sin musik. -Jag är ju varken modernist eller neo-någonting, funderar han. "Bildlig" är däremot ett ord han känner att han kan använda om sitt musikskapande. Verket Två orgelporträtt, med underrubriken Retorisk svit, är baserat på Ciceros skriverier om retorik. -Det handlar om hur man kan framställa personer i både god och dålig dager. Ledstång Också tankarna kring tonal och atonal musik tycker han är ointressant. -Precis som rena ackord finns det så få bra dissonanser att man måste spara på dem tills man verkligen behöver dem, förklarar han. -De är båda söndertjatade. Han hoppas verket, som framförs av Markus Malmgren på orgelfestivalens öppningskonsert, ska falla i god jord hos publiken. -Jag och Markus arbetar bra ihop. Orgel är ju inte direkt mitt instrument så han fungerar liksom som en ledstång. Och jag vågar å andra sidan göra saker som en riktig organist inte skulle våga, säger han. HENRIK JANSSON |
|
ORGELFESTIVALEN FYLLER 30 OCH SATSAR ÅLÄNDSKT - Vi marknadsför oss som Ålands äldsta festival, säger ordförande Henryk Gwardak när han presenterar deltagarna i årets orgelfestival. Den är lite festligare för i år firar festivalen 30-årsjubileum. Festivalen har alltid hållits veckan efter midsommar och den tidpunkten håller man fast vid, även om avslutningskonserten i år krockar med Robert Wells extrakonsert i Eckerö. Från den 27 juni till den 3 juli pågår festivalen i åtta av Ålands kyrkor. - Vi vill inte ändra datum eftersom festivalen har en etablerad publik, säger Gwardak. Budgeten för årets festival är på 30.000 euro och den måste hålla. - Det skulle aldrig gå om vi inte hade så många som arbetar ideellt med festivalen. Och Mariehamns församling ställer upp med inkvartering av både Wegeliusorkestern och Jubilatekören, framhåller Gwardak som nu ska ge sig ut på jakt efter sponsorer. Festligt Festivalen får en öppningskonsert med festlig prägel. Wegelius kammarstråkar, som består av 20 musiker spelar i Finströms kyrka och Markus Malmgren sitter vid orgeln. Han uruppför också ett stycke av Peter Lång vid konserten. Stråkarna kan man också höra i Föglö kyrka den 28 juni med Henryk Gwardak vid orgeln. Avslutningen blir också den en högklassig tillställning. Jubilatekören med Astrid Riska som dirigent sjunger i Jomala kyrka den 3 juli. Vid orgeln sitter då Dag-Ulrik Almqvist. Ny kör Den sista juni och första juli kan man lyssna pa Ålands nyaste kör, Voces Alandicae, som består av 15 flickor från Ålands musikinstitut. Kören leds av Catherine Frisk Grönberg och kören sjunger i Kumlinge och Finströms kyrkor. Organist Pauli Pietiläinen från Åbo sitter vid orgeln under konserterna. - Det är ett medvetet val, vi satsar mycket på att lyfta fram åländska förmågor i år, konstaterar Gwardak. Till dem får vi räkna Henrik Östman och Åke Hillar som ger konsert för orgel och trumpet i Saltviks kyrka den 29 juni. De har också utlovat specialeffekter under konserten med någon form av bildspel. Gästerna Men visst kommer det också långväga gäster till jubileumsfestivalen. Organisterna Angelo Castaldo från Neapel och unge Pavel Kohout från Prag. Båda ”oerhört skickliga” enligt Henryk Gwardaks bedömning. Från Stockholm kommer Erik Lundqvist, som ger två konserter den 28 juni. Han har varit med vid festivalen ända sedan starten. Från Stockholm kommer också den kände orgelimprovisatören Gunnar Idenstam som ger konsert i Sunds kyrka den första juli. Inventering I början av maj kommer Jan Börjesson från Göteborg till Åland för att under en veckas tid inventera alla våra orglar. Det är ett projekt som festivalens tidigare ordförande Stefan Snellman arbetat hårt för att få genomfört. - Vi har också pratat om att få orgeln i Vårdö bönehus upprustad. Det är ett fint instrument och ett underbart rum för mindre konserter, pápekar Gwardak. Han passar också på att slå ett slag för föreningens hemsida där man bland annat kan svara pa en enkät om festivalen och beställa programboken som blir klar till juni. BENITA MATTSSON-EKLUND |
|
WELLS KONSERT HOTAR KÖRSÅNG Den extrainsatta konserten med Robert Wells den 3 juli kan drabba jubilerande Ålands orgelfestival hårt. Festivalens påkostade avslutningskonsert troligtvis måste ställas in på grund av krocken med Rhapsody in Rock. — Man borde visa respekt mot orgelfestivalen. Det här är inte bra för kulturen, säger festivalansvarig Henryk Gwardak. Han anser att landskapsstyrelsen borde samordna kulturlivet så att inte sådant inträffar. Det troligaste är att Henryk Gwardak måste avboka Helsingförskören Jubilate som skulle avsluta den 30:e upplagan av Ålands orgelfestival. — Vi hade räknat med att det skulle komma cirka 150 personer, men nu kanske det bara kommer 30 och då är det ingen idé att ta hit dem. I är satsar man extra mycket på festivalen, exempelvis kostar Jubilatekören 4.000 euro att hyra in. Festivalannonserna är gjorda och programmen nästan klara. — Jag blev chockad när jag såg att det blir en extrakonsert med Robert Wells i Eckerö Post- och tullhus samtidigt som vår avslutningskonsert. Men nu är det högst troligt att vi måste tacka nej till kören, säger Henryk Gwardak. Konkurrens Det är inte bara Ålands äldsta festival (orgelfestivalen) som nu har fått tuff konkurrens i form av Robert Wells och hans foljeslagare. Även "Visor så in i Norden" i Kumlinge och "Geta Poesi och Visa" kommer troligtvis att drabbas av de enormt populära Robert Wells-konserterna. Henryk Gwardak tycker att landskapsstyrelsen bör se till att kollisioner av det här slaget inte uppstår. — Innan de ger tillstånd borde de kolla så att det inte krockar med något annat. Vi kan ju inte konkurrera med Robert Wells och hans "Rhapsody i Rock". Fritt kuturliv Men samhället har ingen befogenhet att på det sättet gå in och styra kulturlivet, enligt kulturchef Jan-Ole Lönnblad. — Vi kan rekommendera, men inte tvinga en arrangör att boka in sig pa ett visst datum. Han tycker att det är synd att flera tillställningar drabbas av storkonserten. — Det skulle inte vara trevligt om Ålands orgelfestival skulle tvingas ställa in konserter, men vi har ett fritt kuturliv och vi kan inte stoppa vissa konserter. Olika målgrupper Problemen med evenemangskrockar har diskuterats sedan 70-talet, och i ett försök att förhindra att allt samlas runt samma datum har kulturdelegationen ordnat en kalender pa nätet för arrangörer. Jan-Ole Lönnblad tror dock inte att krocken blir speciellt kraftig i början av juli. — Orgelfestivalen och Rhapsody in Rock riktar sig till två olika målgrupper. Dessutom så spelade Robert Wells här förra året, och därfor är folk kanske inte lika intresserade i år. Henryk Gwardak håller inte med. — Flera som jag har pratat med funderar på att gå på Robert Wells istället för körkonserten. På söndag beslutar festivalens styrelse om de ska ställa in avslutningskonserten, och enligt Henryk Gwardak är det inget alternativ att tidagarelägga den, eftersom folk inte orkar se båda konserterna. Så kanske borde Robert Wells döpa om sitt konsertkoncept till “Rhapsody in (K)rock”. ANDERS SIMS |
|
ORGELFESTIVAL FYLLER 30 Nästa sommar hålls den trettionde orgelfestivalen och planeringen har redan borjat. Arrangörernas mål är att festivalen ska bli ett högklassigt evenemang för orgel- och musikälskare, där även lokala förmågor lyfts fram. Gunnar Idenstam är en organist som är känd för sina tolkningar och sin improvisation. Ålands orgelfestival ar landskapets äldsta, regelbundet återkommande, musikevenemang. Totalt har över 100 organister från 20 länder uppträtt. Därtill otaliga körer, orkestrar, solister och musiker av alla de slag. Symfonikonsert 2005 Den första orgelfestivalen hölls 1975, så beroende på hur man räknar så kan 30-års jubileet även infalla 2005. Därför har man bestämt sig för att fira två år i rad. De tre senaste åren har festivalen noterat ett stigande intresse hos publiken. Över 1.000 besökare per år. Genom alla år har 25.000 besökt festivalen. — Så klart kan vi inte konkurrera i besökarantal med olika massevenemang som ordnas, men vi är väldigt nöjda med publiksiffrorna, säger Henryk Gwardak. Planer fanns på att hålla en symfonikonsert sommaren 2004 för att fira festivalen. Men att ta hit en hel symfoniorkester är mycket dyrt, så än finns inte alla pengar som behövs. — Men som det ser ut nu kommer vi att kunna hålla en symfonikonsert under festivalen 2005. Det kan jag säga med 99 procents säkerhet, säger Henryk Gwardak. Festivalen 2004 hålls mellan den 27 juni och 3 juli och programmet är till stora delar fastslaget. Uruppförande Satsningen pa ålandska förmågor märks redan första dagen då organisten Markus Malmgren, från Åland men numera bosatt i Helsingfors, uppträder tillsammans med Wegelius kammarstråkar med medlemmar från hela Svenskfinland. Under konserten uruppförs även ett stycke av Peter Lång, som skrivits speciellt med tanke på jubileet. Markus Malmgren ger också en konsert i Sottunga kyrka, med improvisation och psalmsång. -Trots att Sottunga är ett litet samhälle finns det ändå många som är intresserade av att komma och lyssna på orgelmusik. Festivalen har besökt kommunen två gånger och då tror jag halva Sottunga var där, säger Henryk Gwardak. Känd tolkare Den kända organisten Gunnar Idenstam från Sverige ger en konsert i Sunds kyrka på torsdagen den 1 juli. Han har besökt festivalen aven 1991 och 1994. -Där hoppas vi på stor publik. Han är en otroligt duktig organist som har sitt eget sätt att tolka stycken och improviserar mycket, säger Henryk Gwardak. Ytterligare ett åländskt inslag är musikinstitutets kör Voces Alandicae som två konserter under festivalen. Avslutningskonserten hålls i Jomala kyrka med Jubilatekören från Helsingfors och organisten Dag-Ulrik Almqvist från Helsingfors. Där kommer det att bjudas på musik från Finland men även ålandska inslag. Orgelinventering Till jubileumsfestivalen ges det ut en festivalbok som varje besökare får gratis. Boken innehåller festivalprogram, men även statistik och historia och annan information om orgelfestivalen. I maj 2004 börjar även en större orgelinventering av alla orglar på Åland. Det är den svenske organisten Jan H Börjesson som ska provspela och samla historia kring alla åländska orglar. -Vi hoppas få ett första utkast färdigt till festivalen, men annars är det meningen att dokumentationen ska bli klar till hösten, säger Henryk Gwardak. ANNA BJÖRKROOS |
Nya Åland, onsdag 8.12.2004
