Gäster: Esa Toivola, Finland, Asta Kriksciunaité, sångerska Litauen, Renata Marcinkuté-Lesieur, Litauen, Mario Perestegi, Kroatien, Björn Steinar Sólbergson, Island, Ennio Cominetti, Italien, Janne Schaffer & Marcus Wargh, Sverige, Matthias Giesen, Österrike, Jérome Faucher, Frankrike, Alessandro Bianchi, Italien, Karol Hilla, Polen. Åländska: Mikael Fagerholm, Jens Palmqvist, Guy Karlsson, Julia Westerberg, Anders Laine, Lita Gustavsson, Bertil Andersson.

Gitarristen Janne Schaffer kommer till Åland. Den här gången för att spela på Ålands orgelfestival till sommaren. Schaffer skall ge konsert tillsammans med organisten Markus Wargh, ursprungligen från Jakobstad, men numera verksam i Sverige.

Ålands orgelfestival: ”Italienskt orgelfyrverkeri.” S:t Görans kyrka, Mariehamn, lördag 3 juli. Federica Iannella och Giuliana Maccaroni, orgel. Erland Mattsson, programpresentation.

Omkring 1730 gav J.S.Bach ut en samling orgelmusik innehållande bland annat sex triosonater. De var tänkta för organister som ville träna upp sin färdighet vid instrumentet. Men Bach gjorde dem inte bara spelmässigt svåra utan skänkte dem även musikalisk fulländning genom sitt personliga tonspråk. Triosonaterna är alltigenom polyfona. Tretalet är centralt. Förutom trestämmigheten, där varje stämma lever ett eget liv, är satserna i alla sonaterna tre till antalet.

Vad: Bach vid lunchtid. Var: S:t Görans kyrka, Mariehamn. När: fredag 2.7 kl 12.00. Vem: Aarnoud De Groen, orgel, Haag, Nederländerna. Programpresentation: Erland Mattsson.

I dag lyssnade jag till en konsert ägnad åt kyrkoorgeln. Och då musik av barockkompositören Johann Sebastian Bach (1685-1750).

Det var ett orgelverk komponerat i triosonatformen, framförda i tre satser, i tempona snabbt, långsamt, snabbt. Naturligtvis i varierande tolkningar. Här framfördes fyra av dem. Ordet trio står för de tre stämmorna som klingar tillsammans. Vid den Grönlundska orgeln i S:t Görans kyrka satt Aarnoud De Groen från Nederländerna. Aarnoud debuterade som konsertorganist redan som 13-åring 1984, med en serie konserter på orgeln i Hervormede Kerk i Pijmacker. I dag är det hans hustru som är registrant vid orgeln och som hon skötte mycket bra.

Enkelt och begripligt

Konserten började således med Triosonat nr 2 c-moll och satserna Vivace, Largo och Allegro, som dock var skrivet för två stämmor. Trots sin tonart i c-moll infann sig vid lyssnandet en känsla av upprymdhet genom drillande flöjttoner. Melodiken är trots det barocka tidsidealet enkelt och begripligt. Triosonat nr 4 e-moll, är en komposition där Bach hämtat temat från en kyrkokantat ägnad tredje söndagen efter pingst.

Min upplevelse är att jag vaggas in i en ålderdomlig tid där musiken rullar på, förmedlar sina berättelser som vi – publiken – kan tolka som vi själva vill. Triosonat nr 5 har en dansande puls med ändå med ett rätt svalt tonförråd. Klangerna på orgeln är nedtonat och sordin läggs över delar av musiken. Som lyssnare hamnar jag i ett distanserat läge, tvingas med i organistens tolkningar och som jag i vissa ögonblick kan uppleva som jobbigt.

Temperament

Men, de finns förstås en konstnärlig avsikt med det och det förstår man då vi hör den sjätte och sista triosonaten. Här lägger organisten överlag in mer temperament och Vivacets vandrande basgångar blir påtagligt nära. I det avslutande Allegrot sätts all kvarvarande energi in i musiken. Här hörs täta stämflätningar och musikens puls ökar. Det uppstår energier i hela kyrkan. En tystnad uppstår i publiken efter att de sista tonerna försvunnit. Vi hade lyssnat till en konsert av en organist som verkligen kunde sitt jobb. Det gällde både tolkningar och fokus i musiken.

Slutligen. Trots att Ålands orgelfestival har placerat sina konserter runt i de åländska kommunerna används ändå S:t Görans kyrkan flitigt under festivalen. Speciellt har lunchkonserterna blivit populära och kyrkan är alltid fylld av intresserade lyssnare.

Även avslutningskonserten Italienskt fyrverkeri som ges i dag lördag kl 20.00 framförs där. Då med storbildskärms som visar organisternas spel från läktaren. Det är absolut värt att titta på.

Rubriken kan någon kanske uppfatta som aningen respektlös, men den är fullt motiverad som beskrivning av den konsert som altsaxofonisten Håkan Lewin och organisten Johannes Landgren bjöd en glädjande stor publik i Sunds kyrka på. Att Duke Ellington, som det mesta kretsade kring, skrev tre sakrala konserter till Den Högstes ära är också värt att notera.

Klar och skimrande sång med eget ackompanjemang på fiol fick vi bland annat njuta av på onsdagens lunchkonsert i S:t Görans kyrka i Mariehamn. Ålands orgelfestival bjöd på polsk och norsk musik på orgel respektive fi ol i samma konsert. Marek Stefanski inledde med musik ur en notbok från 1600-talet samt ett par nyare stycken av två polska kompositörer: Feliks Nowowiejskis fantasi ”Julnatt på slottet Wawel i Kraków” och ”Bukoliki” av Witold Lutoslavski.

Norsk & polsk folkmusik

Ålands orgelfestival: Öppningskonsert i Vårdö bönehus måndagen den 28 juni.” Elina Granlund sopran, Erica Granlund sopran, Sara Strandberg sopran, Kjell Frisk sopranblockfl öjt och fagott, Dag-Ulrik Almqvist orgel. Freja Frisk musikpresentation

Vivaldi, Händel, Bach, Pergolesi där har vi barock. Mozart, Cherubini klassicism. Och sen Gustav Hägg och lite lätt nationalromantik. Se ett konsertprogram som följer en rätt så typisk uppställning. Kvällen var dock allt annat än typisk. Efter de obligatoriska talen som öppnade orgelfestivalen förbluffade än en gång några av våra unga sångare med sin talang och utstrålning. Instrumentalisterna, Kjell Frisk på fl öjt och fagott och Dag-Ulrik Almqvist på bönehusets lilla orgel, i all ära: de gjorde ett kompetent och bra jobb men visst var det sångfåglarna som tog oss med storm. Freja Frisk, en annan av våra unga sångartalanger, hade denna kväll rollen som presentatör.

Imponerande

Först och sist på scen var Elina Granlund. Hennes röst och uttrycksfulla men chosefria sätt imponerade på mig. Hennes röstanvändning är plastisk och rörlig (kan man tala om en böjlig röst?) och tycks fritt och enkelt kapabel till vilka drillar och ornament som helst. Hon kan styra sitt vibrato: sjunga med en helt rak vibratolös ton eller använda vibrato. Höjdtonerna är en lek.

Systern Erica Granlund får skruva upp notstället: hon är längre än storasyster. Ericas röst har en mörkare klang och är tyngre. Man märker att hon inte är lika rutinerad som systern, men Bachs Bist du bei mir får ett ändå ett fi nt utförande. I Vivaldis Domine Deus där fl öjten Friskt musikantiskt gjorde orgeln sällskap, sjöng Erica mjukt böljande. Det här stycket passade hennes röst mycket väl.

Sara Strandberg tog sig först an en aria ur Pergolesis Stabat Mater. Rösten låter bra men det var en bit kvar till att fullt ut kunna uttrycka Marias sorg över att förlora sitt barn. Cherubinis Ave Maria beledsagades av en mjukt klingande fagott och orgeln. Sången klingade väl i höga lägen men kunde ha lite mer stadga i låga lägen – något att utveckla.

Söta orgelstycken

Gustav Häggs småstycken passade väl för den lilla 4-stämmiga orgeln. Organistens glada orange-färgade strumpor dansade på pedalerna. Jag är benägen att kalla musiken söt. Som sagt avslutade Elina Granlund konserten. Mozarts motett Exsultate, Jubilate blev ett sant Alleluia och Jubilate. Underbara crescendon, fi na drillar, en härlig kadens producerade av en frisk och vacker röst. Glimten i ögat under avslutande Alleluia var heller inte fel. Det var en frigjord och lycklig sångare som gjorde publiken glad och lycklig. Wunderschön.

Vilka förmågor!

Vilken kväll! Vilka fantastiska förmågor! Två rutinerade musiker som följsamt stödde de tre duktiga unga damerna. De har framtiden för sig! Det skall bli spännande att följa med var ni fi nns om tio år, Erica, Elina och Sara.

LENA JOHANNA SVARTSTRÖM

Öppningskonsert

Var: Vårdö, bönehuset. När: måndag 28 juni 2010 kl 20.00. Vem: Dag-Ulrik Almqvist, orgel, Helsingfors, Elina Granlund, sopran, Erica Granlund, sopran, Sara Strandberg, sopran, Åland, Kjell Frisk, flöjt,fagott, Åland. Presentatör: Freja Frisk.

Konserten öppnades med att Elina Granlund sjöng Antoni Vivialdis Aria del Vagtante ur Juditha triumphanes, ett sakralt oratorium skrivet år 1716. Vi lyssnade vidare då Elina framförde Georg Friedrich Händels aria ur sista akten i operan Arianne in Creta, då den ensamma näktergalen sjunger ut sin sorgesång i skogen.

Bönehuset var nästan fullsatt och publiken njöt i den ljusa lokalen. Erica Granlund forsatte sedan att med sin mörka och stora röst låta oss höra Johann Sebastian Bacharian ”Bist du bei mir, geh ich mit Freuden”. Bach lånade melodin från sin fru Anna Magdalena Bach och förde därmed ut den i världen.

Systrarna Granberg lämnade sedan plats för Sara Strandberg som rörande vackert sjöng Giovanni Battista Pergolesi medeltida hymn, Stabat mater dolorosa. Här hörde vid den 6:e satsen ”Hon såg sin milde son övergiven, döende och hörde honom ge upp andan”.

Ypperlig plantskola

Elina Granlund som redan studerat ett år på Musikhögskolan i Stockholm är den som framför de flesta sångerna av de tre sopranerna. Dock hade Sara en stor utmaning då hon framförde Lugi Cherubinis (1760-1842) tonsättning av den katolska bönen Ave Maria, en komposition för sång, fagott, och orgel. Här spelade Kjell Frisk fagott i dialog med solorösten. Saras svåra uppgift var att lägesplacera sin röst mot fagottens mörka ton och balansen dem emellan kändes en aning vacklande. Fint blev det i legatopassagerna och framförandet i sin helhet var ändå spännande.

Påpekas bör att Ålands orgelfestival har varit och fortsättningsvis är en ypperlig plantskola för åländska unga sångare på sin väg ut i karriären.

Alla känsloregister

Organisten Dag-Ulrik Almqvist medverkade på orgel i samtliga nummer och framförde även en orgelkomposition i femdelar av Gustav Hägg (1867-1925).

Vi lyssnade till Festhymn, Bröllopsmarsch, Aftonstämning, Sorgmarsch och Festmarsch. I mitt tycke ett utmärkt val för bönehusets lilla orgel, som lät fantastiskt i händerna på Dag-Ulrik då han återskapade kompositionens alla känsloregister.

Men det var ändå Elina Granlund som fick publikens bravorop då hon i motetten Exutate Jubilate av Mozart brillierade sin röst i autentisk barockstil där de sista koloraturtonerna satt som pricken över iet.

EIVOR LINDSTRÖM

FOTNOT: Vid orgelfestivalens öppningskonsert meddelade föreningsmedlemmen Kaj-Gustav Sandholm om förändringar i programmet. Det var Catherine Frisk Grönberg och Freja Frisk som inställt och in i programmet kom i deras ställe Elina Granlund, Erica Granlund och Sara Strandberg, samtliga av dem sopraner.

”Ålands orgelfestival.” Lunchkonsert i S:t Görans kyrka i Mariehamn: Sofie Asplund, sopran, Dag-Ulrik Almqvist orgel. Programpresentation: Erland Mattson.

Ålands orgelfestival inleddes med en tjuvstart på slaget 12 i går. Festivalen med 36 år på nacken, har verkligen blivit ett stående inslag i sommar-Åland. Självklart står orgeln i centrum på en orgelfestival men årets mångsidiga program visar hur varierande vårt kanske mest orkestrala soloinstrument kan användas. Så också vid lunchkonserten som lockade ca 60 personer in i kyrkan, trots vackraste sommarvädret. Programmet bestod dels av solostycken för orgel och dels intog organisten rollen som ackompanjatör.

När Erland Mattson steg fram och presenterade dagens första nummer, infann sig en trygg och förväntansfullt familjär stämning. Vi fick inledningsvis höra Dag-Ulrik Almqvist spela Preludium och Fuga komponerad av en rätt så ung Johann Sebastian Bach. Verket framfördes korrekt och precist men kanske en aning stelt.

Knall mitt i aria

Sofie Asplund bidrog med kända tongångar som Mozarts Laudate Dominum och en aria ur Bachs Magnificat. Mitt i arian hördes en rejäl smäll; det var dock inte en salut för festivalen, bara en kraftig sprängning i närheten. Musikerna fortsatte fast kyrkan skakade. Asplunds röst klingade väl i alla tonlägen och i avslutande Alleluia ur Mozarts Exultate jubilate fick hon briljera med långa löpningar och ett högt c3.

Men mellan Bach och Mozart rymdes en drömmar av väldigt olika slag. Dag-Ulrik Almqvist framförde Tre ikoner från Draumkvedet (drömkvädet) av den norske tonsättaren Trond Kverno, född 1945, ansedd kyrkomusiker, teoretiker, lärare och kompositör. Redan på 70-talet har han varit en tongivande förnyare av orgel- och kyrkomusik. Triptykens första del skildrade det medeltida diktverket Dramumkvedets centralgestalt Olaf Asteson med björnstamp, varningssignaler, kuslig stämning och tramp i skog. Mellandelen, ägnad gudsmodern, var av lugnare karaktär med ljusa partier mot en lång orgelpunkt. Avslutande S:t Mikael som kämpar med draken (djävulen) inleddes triumfatoriskt, hade arkaiskt klingande kvintgångar och en melodi som andades norsk folksång. Jag kände att detta skildrande verk passade Almqvist väl, spelet var fritt och dristigt.

Rent och vackert

Den andra drömvärlden stod romantikern Jonas Love Almqvist (!) för. Ur hans Songes sjöng Sofie Asplund tre kända sånger, Den lyssnande Maria, Marias häpnad och Du går icke ensam till sparsamt orgelackompanjemang. Det var rent och mycket vackert. Eventuellt kunde Asplund spara lite på vibratot i den folkliga stilen.

Det var ett stiligt ”par”, Sofie Asplund i vackert fl addrande blå klänning och Dag-Ulrik Almqvist i prydlig kavaj som tackade för de varma applåderna – samstämda fast de träffats bara kort före konserten.

Orgelfestivalens invigningskonsert på Vårdö i går kväll recenseras i onsdagens tidning.

Orgelfestivalen på Åland är en av Ålands mest etablerade kulturhändelser och det är den 36 gången som festivalen går av stapeln.

Omväxlande betyder att festivalen bjuder på musik av många olika kompositörer, på artister från flera länder, på kammarmusik, jazz, folkmusik, körmusik och solosång – plus naturligtvis ett rikt utbud av orgelmusik. Enligt Henryk Gwardak, som är ordförande i festivalföreningen, har man strävat efter att lägga upp programmet så att festivalen skall kunna erbjuda något för alla.

Verksamhetsledare Henryk Gwardak kan bland annat rekommendera årets avslutningskonsert, Det italienska fyrverkeriet, med världskända organisterna Federica Iannella och Giuliana Maccaroni. De spelar fyrhändigt i S:t Görans kyrka i Mariehamn lördagen den 3 juli.

– Vår festival är ingen tävling för musiker som vill briljera med hur man spelar en svår sonat av Max Reger, eller som vill visa hur modern orgelmusik låter. Vi vill att konserterna ska vara en skön avkoppling och en fin upplevelse för vår publik.

- Utan att skryta tycker jag att hela programmet för Ålands orgelfestival ser bra ut, säger Henryk Gwardak som är ordförande i föreningen bakom festivalen. I år bjuder man under festivalveckan 27 juni till 3 juli på fjorton konserter i nio olika kyrkor och man prövar några nya grepp.

MUSIK Årets upplaga av Ålands äldsta festival är nummer 36 i ordningen och festivalen har en trogen och entusiastisk publik.

- Publiken vet vad den får på våra konserter, högklassig musik i vackra kyrkor. Dessutom har vi hållit fast vid tidpunkten veckan efter midsommar så att människor vet att det är festival just den veckan, säger Gwardak.

Men festivalen vill förstås också ha ny och yngre publik. Därför har man breddat musikutbudet i år.

Kör, folk och jazz

Alla som inte hörde Oratoriekören på Åland framföra oratoriet Till himlen med lovsång som bygger på Nils Lindbergs Dalakoraler får en ny chans den 30 juni. Då framförs verket i Jomala kyrka med Kaj-Gustav Sandholm som dirigent och med Andrew Canning från Uppsala vid orgeln.

- Men det blir inga ljuseffekter som vi tänkte från början. Dels är det för ljust och dels är det för dyrt, säger Gwardak.

Ett spännande möte mellan norsk och polsk folkmusik får vi också uppleva när Jorun Marie Kvernberg från Norge möter Marek Stefanski från Polen. Instrumenten är violin och hardingfela för Kvernberg och orgel för Stefanski, dessutom sjunger den norska folkmusikkvinnan också. De ger två konserter tillsammans, den 30 juni i Mariehamn och första juli på Föglö.

Den 30 juni är det också kvällskonsert i Sunds kyrka med jazziga toner. Håkan Lewin på altsaxofon och Johannes Landgren på orgel, båda från Göteborg, bjuder på musik av Ellington,Graham och Lewin i en konsert som fått titeln "In the Name of Freedom".

Klassisk orgel

De klassiska lunchkonserterna i Mariehamn är i år tre och hålls måndag, onsdag och fredag.

- De har hittat sin form och det finns publik för dem, konstaterar Gwardak.

Barnkonsert blir det den 29 juni på orgelläktaren i S:t Görans kyrka med Dag-Ulrik Almqvist från Helsingfors vid orgeln.

Gwardak är också glad över att Eckerö åter är med i programmet. Festhögmässan, som inleder festivalen, hålls där den 27 juni och på eftermiddagen den 3 juli kan man höra Stahlhammerkvatetten från Stockholm spela kammarmusik där.

I Lemlands kyrka kan man den 29 juni höra romantisk orgelmusik spelad av den franske organisten Raphaël Tambyeff på den nya romantiska orgeln där.

Bachs triosonater spelar Aarnoud de Groen från Holland som lunchkonsert i Mariehamn den 2 juli och i Saltviks kyrka ger den danske organisten Flemming Dreisig konsert samma dag klockan 20.

Orgelfyrverkeri

Festivalens första renodlade konsert ger åländska sopranen Sofie Asplund den 28 juni i S:t Görans kyrka, en lunchkonsert tillsammans med Dag-Ulrik Almqvist.

Festivalens öppningskonsert håller man i Vårdö bönehus på kvällen den 28 och det blir en familjekonsert med Catherine Frisk Grönberg, Kjell Frisk och Freja Frisk.

Festivalen avslutas med ett italiensk orgelfyrverkeri med de två kända kvinnliga organisterna Federica Ianella och Giuliana Maccaroni, båda två mycket kända och hårt uppbokade.

- Jag fick tips om dem av en belgisk organist och hade sådan tur att de kunde komma för avslutningskonserten den 3 juli. Jag ser mycket fram mot den konserten, säger Gwardak.

Han avslöjar också att man vid den konserten ska visa organisterna i en videoöverföring från läktaren i S:t Görans kyrka.

- Det används mycket videoöverföring på andra håll och vi vill pröva det för just den här konserten.

De två organisterna bjuder på fyra ouvertyrer ur Rossini-operor. Det handlar om ouvertyrerna till Den tjuvaktiga skatan, Barberaren i Sevilla, Semiramide och Wilhelm Tell. Dessutom blir det musik av Giovanni Morandi.

Och med det fyrverkeriet tar den trettiosjätte festivalen slut.

Enligt Henryk Gwardak, som är ordförande i föreningen Ålands orgelfestival, har man velat lägga upp programmet så att det skall finnas valmöjligheter. Bjuda något för alla.